Author Archives: Greta Garbo

Jag är lite sent ute här men tänkte ändå kommentera Scorseses senaste verk, The Wolf of Wall Street. Martin Scorsese kommer gå till historien som en av de främsta filmmakarna genom tiderna. Med Wolf of Wall Street slog han till igen. Det är en av de mest fräscha rullarna på länge.

Leonardo DiCaprio gör kanske sin bästa rollprestation i karriären. I nära tre timmar var jag trollbunden av Leonardo, Jonah Hill och deras stab av traders. The Wolf of Wall Street bjuder på mer än bara skratt. En del dramatiska föreställningar utspelar sig samtidigt som sjukligheterna avlöser varandra.

Filmen bygger på Jordan Belforts erfarenheter och hans tid på Wall Street under 80- och 90-talet. Belfort svindlade pengar i samma takt som han snortade kokain och intog andra olagliga preparat. DiCaprio gestaltar den drogberoende, sexberoende och actionberoende Belfort. Han gifter sig, skiljer sig, gifter sig igen, tar droger i massvis, tjänar löjliga summor pengar och spenderar dem i rask takt tillsammans med sina lika skruvade partners och anställda.

The Wolf of Wall Street är en svart komedi med inslag av drama. Jämförelser dras osökt om Oliver Stones film från 1987, Wall Street. Samma “greed” som finns i Wall Street finns i The Wolf of Wall Street, fast med mer luder och droger givetvis. Man kan också dra en parallell med Glengarry Glen Ross där Alec Baldwin, Kevin Spacey och Al Pacino spelar. Eller Boiler Room med Giovanni Ribisi. Det aggressiva säljet finns även också med i Scorseses film.

Leonardo DiCaprio i all ära, men Jonah Hills rollprestation är sanslöst bra den med. Han spelar DiCaprios kumpan och är alldeles utmärkt i sin roll som en preppy wannabe Wall Streeter med sina flaskbottnar till glasögon och absurt vita stora tänder.

The Wolf of Wall Street är en film för den som gillar bisarra situationer och som inte är alltför känslig.

Jag tänkte här gå igenom de bästa filmerna någonsin enligt IMDB. Det kan vara bra för dig som vill hyra film online. Filmtips att betala dyrt för:

Det här är alltså topp 10 från International movie database, IMDB. Om den här listan förändras kommer vi förändras med den.

The Shawshank redemption
Handlar om en man som hamnar i fängelse (spelas av Tim Robbins). Han hävdar att han är oskyldig men får lära sig att leva i fängelset där han träffar flera vänner och ovänner.

Gudfadern
Familjen Coreleone manövrerar i Maffia-världen i konkurrens med övriga maffia-familjer. Den hårdföre gudfadern Vito Corleone (Marlon Brando) vill inte ha del av marknaden för illegala droger vilket leder till stora konflikter inom den under världen.

Gudfadern II
Michael Corleone (Al Pacino) är ny gudfader efter sin far. Michael visar sig bli mer och mer hårdför och kan inte förmå att göra organisationen laglig.

The Dark Knight
Batman (Crhistian Bale) står mot Jokern (Heath Ledger). Vem är Gothams sanna vän och fiende?

Pulp Fiction
Marcellus Wallace är LA-gangstern som tillsammans med affärspartners och sina hejdukar hamnar i en snårig situation där allas respektive trubbel sammankörs med varandra parallellt.

Den gode, den onde, den fule
Clint Eastwoods mest klassiska verk som skådespelare. Västern med stort V.

Shindlers list
Förmodligen den mest gripande filmen om förintelsen någonsin. Liam Neeson är fantastisk som Oscar Shindler.

12 angry men
En mordrättegång tycks inte vara så enkel som den ursprungligen tycktes vara.

Sagan om ringen: Konungens återkomst
Peter Jacksons krona på verket. I Sagan om ringen-trilogin är Konugens återkomst den mest uppskattade generellt sett.

Fight Club
Edward Norton spelar mot Bra Pitt i den här psykologiska rullen om otillräcklighet och destruktivt självförverkligande.

Det finns alltid filmentusiaster som tycker “fel” enligt allmänt tycke. Man själv har varit där. I diskussioner där man förklarar varför en löjligt hyllad film egentligen, om man riktigt tänker efter, inte är bra. Man känner sig som Peter Griffin i Family Guy:

Just sådär! Nu tycker jag i och för sig att Gudfadern I och II är två av de bästa filmerna genom alla tider. Men visst känner man igen sig. Ta bara Waterworld med Kevin Costner från 1995. Det kanske är en de filmer som fått utstå mest kritik någonsin. Men ändå hamnar jag alltid i en hätsk diskussion om filmen. Det brukar sluta mer eller mindre våldsamt där jag ser ut som Jim Carrey i Cable Guy:

Har du något ställningstagande mot en film som andra bara inte tål? Dela gärna med dig.