Jag är lite sent ute här men tänkte ändå kommentera Scorseses senaste verk, The Wolf of Wall Street. Martin Scorsese kommer gå till historien som en av de främsta filmmakarna genom tiderna. Med Wolf of Wall Street slog han till igen. Det är en av de mest fräscha rullarna på länge.
Leonardo DiCaprio gör kanske sin bästa rollprestation i karriären. I nära tre timmar var jag trollbunden av Leonardo, Jonah Hill och deras stab av traders. The Wolf of Wall Street bjuder på mer än bara skratt. En del dramatiska föreställningar utspelar sig samtidigt som sjukligheterna avlöser varandra.
Filmen bygger på Jordan Belforts erfarenheter och hans tid på Wall Street under 80- och 90-talet. Belfort svindlade pengar i samma takt som han snortade kokain och intog andra olagliga preparat. DiCaprio gestaltar den drogberoende, sexberoende och actionberoende Belfort. Han gifter sig, skiljer sig, gifter sig igen, tar droger i massvis, tjänar löjliga summor pengar och spenderar dem i rask takt tillsammans med sina lika skruvade partners och anställda.
The Wolf of Wall Street är en svart komedi med inslag av drama. Jämförelser dras osökt om Oliver Stones film från 1987, Wall Street. Samma “greed” som finns i Wall Street finns i The Wolf of Wall Street, fast med mer luder och droger givetvis. Man kan också dra en parallell med Glengarry Glen Ross där Alec Baldwin, Kevin Spacey och Al Pacino spelar. Eller Boiler Room med Giovanni Ribisi. Det aggressiva säljet finns även också med i Scorseses film.
Leonardo DiCaprio i all ära, men Jonah Hills rollprestation är sanslöst bra den med. Han spelar DiCaprios kumpan och är alldeles utmärkt i sin roll som en preppy wannabe Wall Streeter med sina flaskbottnar till glasögon och absurt vita stora tänder.
The Wolf of Wall Street är en film för den som gillar bisarra situationer och som inte är alltför känslig.